För några månader sedan såg jag en film med familjen. ”När Marnie var där” (When Marnie was there), filmen är vackert tecknad och gjord av den legendariska japanska Studio Ghibli Filmen är väl värd att se även för vuxna, den tar sin publik oavsett ålder på stort allvar. Förlagan till filmen är en bok med samma namn av Joan G. Robinson från 1967. Jag hittade den på engelska (även om en svensk översättning gjord av Sven Stolpe från 1969 ska finnas). Jag valde den boken för uppgiften. Den finns på Storytel för den som är intresserad.

Storyn

Boken (och filmen) handlar om den föräldralösa Anna, en flicka i 12-årsåldern som bor hos ett välmenande par, herr och fru Preston men Anna är ensam och väldigt nedstämd, rentav deprimerad. Anna är en komplex tjej som i grunden känner sig sviken, hennes pappa är borta och hennes mamma dog i en bilolycka som hände när hon var mycket liten. Vi får hintar om en mormor som under en period tog hand om henne tills också mormodern dog i sjukdom. Det blir inte bättre av att hon råkat se i posten att Prestons får understöd för att de tar hand om henne. Har de henne bara för att få pengar?

Grundfrågan Anna brottas med är varför hon lämnades ensam. Anna håller sig för sig själv och har inga vänner. Som läsare är det frustrerande att se att mycket av Annas ensamhet orsakar hon själv när hon vägra släppa människor inpå livet. Fru Preston vill inget hellre än att vara en mamma för henne men Anna kallar henne enbart för “moster”. Då Anna också lider av astma så skickade hon av familjens läkare iväg till landet. Hon hon hamnar i Norfolks vid havet, väldigt vackert beskrivet.

Där bor hon hos ett gammalt par, de enkla och vänliga Potts. Anna får mycket tid för sig själv och hon går långa promenader, nere vid vattnet får hon syn på ett stort hus. Det ser övergivet och ensamt ut. En kväll ser hon en flicka i ett av fönstren. De möts, flickan heter Marnie och är Annas motsatt, hon är framåt och påhittig. De gör allt möjligt tillsammans. Men redan här börjar jag som läsare undra, är Marnie verklig? Hon dyker plötsligt upp väldigt snabbt och hon försvinner lika snabbt. Är hon en fantasi? En låtsaskompis eller är hon rent av ett spöke? Det sker en förändring hos Anna, hon blir modigare och modigare. Här spelar bla en gammal väderkvarn en viktig roll när frågor kring att våga möta rädslor behandlas. De har en fantastisk sommar tillsammans men tillslut måste Marnie flytta iväg, skälen är diffusa. Känslan att återigen svikas hotar att gripa tag i Anna men Marnie ber henne om förlåtelse och Anna kommer på sig själv med att genast förlåta henne. Hon börjar så smått kunna hantera förlusterna i sitt liv.

Sen flyttar en ny familj in i huset, den livliga familjen Lindsays. Anna blir vän med barnen, speciellt med en av döttrarna. Dottern hittar en gammal dagbok i sitt rum i det gamla huset. Den är skriven av en flicka som hette just Marnie, när Anna läser i den ser hon att flickan som skrev den varit med om exakt samma äventyr som hon och Marnie. Hur är det möjligt? Flickan levde i huset för över femtio år sedan. Åter igen börjar jag som läsare fundera på om det handlar om ett spöke eller möjligen om någon sorts tidsresa.

Under bokens gång så utvecklas också relation med styvmodern fru Preston på ett fint och trovärdigt sätt och Anna förstår tillslut det läsaren redan förstått, att hon är älskad. Fostermamman berättar om pengarna de får, att det är så det går till men att de skulle haft Anna ändå och att hon vill vara en mamma för henne.

Hur hänger allt ihop då?

Boken svävar hela tiden mellan fantasy och vanlig roman. När en gammal släkting till familjen Lindsey dyker upp klarnar det mer. Den gamla damen kände Marnie när hon för länge sedan bodde i precis det här huset. Tillsammans nystar de upp det hela. Det visar sig att den mystiska flickan Marnie växte upp och fick en dotter men så kom världskriget, dottern sändes iväg till USA. När hon sen försöker återkoppla till dottern går det inte, dottern känner sig alltför sviken av sin mamma. Dottern lever ett stormigt liv, får en liten flicka men skiljer sig, gifter om sig och dör tragiskt i en bilolycka på sin bröllopsresa. Marnie tar hand om sitt barnbarn. Flickan som är 4-5 årsåldern får all den kärlek hon inte kunde ge sig egen dotter. Varje kväll berättar hon om sitt liv för den lilla flickan. Tragiskt nog insjuknar Marnie och dör hastigt. Den lilla flickan hamnar hos ett par som fosterbarn. Den lilla flickan är naturligtvis Anna.

Boken berör teman som utanförskap, känslan av svek och övergivenhet. I början av boken beskriver Anna sig själv som “utanför” men allt eftersom boken går framåt hittar hon sin plats “innanför”. Hon försöker länge hålla sig så likgiltig som möjligt. Den fasade krackelerar och hon kommer på sig själv med att le och skratta. Boken leder läsaren försiktigt, nästan drömskt in i en riktning mot försoning. Anna börjar försonas med sitt förflutna och med sig själv. En sak som fastnade hos mig är berättelsernas betydelse. Mormodern berättade, delade sitt liv och de berättelserna fastnade och kom att bli till stor hjälp. Boken ställer många frågor kring fantasins gränser och betydelse. Är det möjligt att en fantasivän är så verklig som Marnie var för Anna? Boken ger förklaringar men den lämnar egentligen öppet för att nån sorts tidsresa ändå skedde där den unge Marnie får hjälpa sitt barnbarn. Vi lämnas i ovisshet, olika tolkningar är möjliga. Jag lutar åt att boken nog ändå får räknas till genren fantasy.

Den stora frågeställningen som är kvar hos mig är om inte sådana “tidsresor” ändå är möjliga för oss alla? Att försona sig med sin historia, både med de människor vi var och de vi blev?

Jag har inte hunnit läsa ut de andra böckerna i kursen, ska försöka koppla den litteraturen mer tydligt till nästa bok jag läser till kurstillfället i mars. Men frågor som känns relevanta för mig som sjukhuspastor är just människors känsla av ensamhet och utanförskap som jag möter ibland. Det har också hänt att jag fått varit med när människor försonat sig med händelser i det förflutna och det är starka tillfällen. Även vänskapens betydelse drabbar mig, vi människor behöver vänner och tillhörighet.

Jag tar med mig människorna i boken.

Fru Preston som vill visa kärlek men allt som oftast famlar och misslyckas. Potts, det gamla paret som skapar trygghet och utrymme. Marnie, mötet med det förflutna och försoning med detsamma. Familjen Lindsey, som står för hopp, ny framtid och tillhörighet.

Jag känner också igen mig i Anna, den svikna flickan som har så svårt att förstå att hon är älskad.