Joachim Elsander

Men at forty Learn to close softly The doors to rooms they will not be Coming back to.

At rest on a stair landing, They feel it Moving beneath them now like the deck of a ship, Though the swell is gentle.

And deep in mirrors They rediscover The face of the boy as he practices tying His father’s tie there in secret

And the face of that father, Still warm with the mystery of lather. They are more fathers than sons themselves now. Something is filling them, something

That is like the twilight sound Of the crickets, immense, Filling the woods at the foot of the slope Behind their mortgaged houses.

Donald Justice 1925 – 2004

Den här dikten skrevs 1967, då var medellivslängden i USA 70 år. Justice hade alltså troligvis levt mer än hälften av sitt liv. (hälften visade det sig) Han inser att det finns saker han aldrig kommer göra igen. Nu gäller det att försiktigt stänga dörren till de rum han inte kommer återvända till.

I maj blir jag 45 år, medellivslängden för män i Sverige är strax över 80. Jag har statistiskt sett mer år kvar att leva än Justice hade 1967. Ändå stämmer dikten till eftertanke.

Tröstar mig med att det fortfarande finns dörrar jag aldrig öppnat, ser fram emot dem.