Joachim Elsander

Köpte en julklapp till mig själv, ett sånt där armband som mäter en massa saker. Har nu haft det i ett par månader.

Det mäter bla steg och puls. Varje dag får jag en fin sammanfattning. Så här låg din puls, så här många steg har du gått, så här många trappor har du gått i osv.

Dessutom får jag en inte så subtil hint när jag suttit för länge: “Rör dig!”

Aktivitetsarmbandet påminner mig inte bara om att jag skall röra mig. Det påminner om en sak vi kanske inte går och tänker på varje dag.

Det påminner mig om att livet inte är oändligt, nåt jag trodde i 20 års åldern men nu i 45 års åldern börjar förstå inte är fallet.

Den där stegräknaren har något rannsakande över sig. Tänk om jag har 183308978 steg, varken mer eller mindre. En vacker dag går jag mitt 183308978:e steg. That's it.

Det blir lite följdfrågor på det. Tänk om det inte bara är viktigt att vi går en massa steg, tänk om vart vi går är lika viktigt?

Plötsligt blev det lite Psalm 90:12 över det hela:

“Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.”