Joachim Elsander

Har ofta med mig ett bönerep, brukar bära det som ett halsband. Det består av knutar och ett kors. När jag använder det under bönen brukar jag be Jesusbönen vid varje knut.

“Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare”

En del studsar inför ordet “syndare”. Det låter hårt och skuldtungt. Rent av deprimerande. Varför inte bara skippa det? (Det är helt ok att be Jesusbönen och stanna innan men det ska göras av rätt skäl.)

Jag brukar ju nämna den indiske jesuitprästern Anthony De Mello. Anthony har en intressant vinkling på det här. Så fort han hamnar i en situation där han i vardagen möter någon som provocerar honom så i stället för att bli arg tänker han: “I’m an Ass, You’re an Ass.” Hans inställning är att människor är syndare, vi är “åsnor” som beter oss orationellt och egoistiskt. So what! Han låter inte detta faktum förstöra hans dag. Så här säger han om det hela:

One day I will write a book and the title will be “I’m an Ass, You’re an Ass.” That’s the most liberating, wonderful thing in the world, when you openly admit you are an ass. It’s wonderful. Then, when people tell me “you’re wrong” I reply, “Well, what can you expect of an ass?” Disarmed. Everybody must be disarmed. In the final liberation, I am an ass, you’re an ass.

Betyder det att han förespråkar någon sorts resignation inför synden och det destruktiva? Absolut inte. Anthony insisterar att vi bara kan förändra det vi ser. Tex när någon sårar oss och hela vårt ego mobiliserar en motattack. (Någon som känner igen sig) så blir situationen bara värre. Den människa som vaket känner både sig själv och andra tillräckligt för att se vad som händer är den som avväpnar situationen. “Jag är en åsna, du är en åsna”. Betyder det att vi ska lägga oss platt och ta vad som helst? Verkligen inte, det betyder bara att vi nyktert ser situationen för vad den är och får handlingsutrymme.

Det här blir själva motsatsen till att slå ner sig själv i skorna när vi misslyckas, för att tala klarspråk, när vi syndar. Då behöver vi inte gå in i självförakt och försöka straffa oss själva. Eller för den delen gå in i försvarsställning och försöka rättfärdiggöra våra handlingar. Vi får helt enkelt be.

“Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig en åsna”

Där någonstans sker förvandlingen.