Berättelser, berättelser, berättelser

Har haft förmånen att växt upp nära gamla människor och deras berättelser. Äldre släktingar fanns alltid i min närhet under uppväxten, de tog tid med mig och brorsan och förutom gott fika, godis (och en del kanske mindre spännande utläggningar om diverse krämpor) så har de berättat de mest fascinerande historier.

Självupplevda berättelser om immigration, om Amerikabåtar som tog eld på öppet hav, om dramatiska evakueringar. Berättelser om alla strapatserna det innebar att vara missionär i Kina på 1920-talet.

Berättelser om fattigdom och sjukdom. Berättelser om 1930-talets Chicago och beskyddarpengar till maffian. Berättelser om sorg och förluster, berättelser om hjältemod och feghet, om brinnande kärlek och djupaste sorg. Berättelser om framgångar och svek.

Inte bara självupplevda berättelser utan också sagor om fruktansvärda monster, drakar och prinsessor. Om skogar fyllda till bredden med hungriga vargar.

En gammelmoster berättade så dramatiska och blodisande sagor för oss att min pappa en gång stannade bilen och sa: “Om du ska berätta så där hemska historier får du gå hem”. Gamla Judit satt i baksätet mellan mig och brorsan och drog sina storys, vi satt som ljus och lyssnade.

Allt det här och mer växte jag upp med.

Vilket ovärderlig skatt.