Att vara buren av en stor gemenskap
Vi har ju valt att vara offentliga med min sjukdom på sociala medier etc. Förstår att detta inte är allas val eller väg men jag måste bara få dela hur otroligt fascinerande det är att vara buren av en så stor och brokig gemenskap som kristenheten är. Under de senaste månaderna har jag fått så många hälsningar, det plingar ständigt på Messenger och direktmeddelanden strömmar in på Twitter. SMS kommer från människor jag aldrig träffat från hela norden. Människor ringer och vill prata, alla dessa hör av sig och berättar att de ber. Många skickar också bibelord och sånger för att uppmuntra.
Känns förmätet att “namedroppa”” men kyrkoledare från hela spektrumet har hört av sig. En biskop och präster/pastorer, ortodoxa och katoliker, svenskkyrkliga och frikyrkliga, vanliga härliga bedjare helt enkelt. Alla vill de berätta att de ber för oss. En pastorsvän i Malawi, Afrika har ordnat bön och fasta för mig i sin kyrka. Fick också se en video där hundratals barn i Bangladesh ber för mig under en gudstjänst. I posten har bönedukar, böcker och hälsningar ramlat in. Min sjuåring har fått en äldre dam som brevkompis efter reportaget i Dagen etc.
Idag tex så tittade en ortodox präst förbi, en för mig helt ny bekatskap, och lämnade över några ikoner, en sten från Athosberget och olja från en ikon i USA!
Allt detta förmedlar så starkt till oss: Vi är inte ensamma! Det förmedlar också att det finns hopp för kristenheten. Jag älskar god ekumenik, ser den varje dag på mitt jobb i sjukhuskyrkan och nu fortsätter jag se den i människors omsorg och böner. En märklig observation är att jag känner mig så hemma i alltihopa, i böneduken från pingst, i den ortodoxa oljan, i ikonen, i korset, i breven, i de olika uttrycken från de mest skiftande kristna traditioner. Vi må se lite olika ut, vi må göra saker lite olika men vi sitter ihop, vi är en familj!
Jag gläder mig såklart också åt alla vänner som identifierar sig som agnostiker och ateister, även från er kommer mycket värme och omsorg men jag valde idag att ha fokus på den brokiga gemenskap som kallas kyrkan i alla dess former.