Att finna sin förlorade sång.
Med korsets tecken fångade den gamle munken Abba Josef i sin enkla cell en mörk och eländig demon som hade kommit för att fresta honom.
“Släpp mig, fader, och låt mig gå,” bad demonen. “Jag kommer inte att fresta dig igen.”
“Jag släpper dig gärna, men på ett villkor,” svarade munken. “Du måste sjunga för mig den sång du sjöng inför Guds tron före ditt fall.”
Demonen svarade: “Du vet att jag inte kan göra det då det kommer att orsaka mig grym tortyr och stort lidande. Dessutom, fader, inget mänskligt öra kan höra den sångens skönhet och fortfarande leva. Om jag sjunger den sången kommer du att dö.”
“I så fall måste du stanna kvar här i min cell,” sade munken, “och bära tillsammans med mig hela omvändelsens kamp.”
“Låt mig gå, tvinga mig inte att lida,” vädjade demonen.
“Ah, men bara om du sjunger för mig den sång du sjöng inför tronen innan du föll tillsammans med Satan.”
När han såg att det inte fanns någon väg ut började den eländige demonen att sjunga, först haltande och knappt hörbart, famlande efter sedan länge glömda ord. Men allteftersom demonen sjöng så började mörkret runt honom långsamt skingras.
Sången blev allt högre och starkare, snart fångades demonen i dess sötma. Slutligen uppslukades hans röst helt i lovsång och tacksägelse. Allt mer djärvt sjöng han om kraften och äran och härligheten hos den treenige Guden. Universums skapare, Mästaren i himmel och på jord, Herre över allt synligt och osynligt.
När sången som sjungits före alla tidsåldrar nådde sin fulla kraft trängde ett underbart härligt ljus in i Abba Josefs enkla cell och väggarna som hade omgivit den fanns inte längre. En strålande kärlek och glädje växte från djupet av den skinande och härliga varelse som nu stod där demonen tidigare stått.
Ängeln böjde sig försiktigt ner och täckte varsamt med sina vingar den livlöse gamle eremiten som hade befriat honom från helvetets avgrund.
Hittade berättelsen här, dess ursprung är oklart.